Tystnad

Ååååååååå så lungt det är hemma idag säger tonåringarna och ler hånfullt mot sin mor, inget tjat inget gnäll ingen som stör.
lite hänsyn kan man väll visa en stakars mamma som är helt röstlös, tycker det är grymt frustrerande då man öppnar munnen och de enda som hörs är ett väsande ljud och de tråkigste är väll att ingen tycker synd om mig utan alla bara skrattar och påstår att dom njuter av lugnet, men jag pratar väll aldrig.

inget pysslande har det blivit heller har liksom fastnat i skapandet och kommer varken bakåt eller framåt utan tittar jag på någon pysselgrej så tänker jag automatiskt ska den med till frankrike eller säljas, smartas vore väll om jag började råscrappa så jag gjorde slut på allt överflöd istället vist.

nu ska jag gå och smörja in mig i lite vicks salva de var en bra hjälp inatt då halsen var sträv men jag inte kunde hosta och enligt maken så hostade jag ingenting efter jag somnat, men att sova halvsittande är inte min grej nacken protesterar men de går ju inte att ligga plant heller för då känns det som man kvävs, men själva övriga förkylningen känns lättare och det är ju posetivt så nu ska bara rösten återvända sedan ska jag köra med barnen som aldrig förr